"...rika miljöer ger rika barn, fattiga miljöer ger tysta barn"... är det som fastnat mest denna kväll.
Tydligen berörde dessa ord mig, väckte något som fick mina tankar att åter snurra några varv.
Ryckt ur sitt sammahang kan de betyda just vad som hels. I min värld med mitt bagage behöver det inte vara en nackdel att finnas i en fattig miljö. Fattiga miljöer kan skapa kreativitet, kan uppmuntra till nya vägar och nya upptäckter.
Då jag smakar på meningen en gång till och reflekterar vidare så landar jag återigen i det som jag gjort vid tidigare föreläsningar: maktperspektiv och förhållningssätt!
Visst är det underbart hur jag hela tiden landar i dessa två för mig mycket viktiga...vad kan man kalla de... värdegrund?
Vad spelar det för roll om ett barn växer upp i en rikmiljö med olika material om det aldrig får lov att använda sig av dessa. Vad spelar det för roll om ett barn har tillgång till olika material om jag som pedagog med mitt förhållningssätt inte tillåter barnet att upptäcka och utveckla sitt skapande och sitt visuella språk?
Makt, makt och förhållningssätt! Alltid dessa ord som följer mig!
söndag 27 november 2011
söndag 13 november 2011
Möte med Pernilla Mårtensson
Vissa människor har en förmåga att träffar dig mitt solar plexus, Pernilla Mårtensson är en sådan person!
Jag fylls av värme, glädje och lycka bara jag tänker på henne och detta vårt första möte, för fastän hon inte vet vem jag är så påverkar hennes ord mig, jag känner mig sedd! Orden träffar mitt i magen, hjärtat, hjärnan gör allt för att hålla sig kall och kritisk. Jag tänker att jag måste vara kritisk och bilda mig en egen uppfattning om vad hon säger om vad som sker, om jag sväljer allt utan att reflektera så blir det nya den enda sanningen och var finns då uttrymmet för olikheterna?
Herre gud! Inte visste jag att en "liten kurs" på högskolan skulle väcka så mycket tankar och reflektioner hos mig?!?! Jag lyfter varje gång!
Delar av Pernillas föreläsning handlade om projekt. Hon pratade om något som jag direkt tar till mig i mitt arbete och som jag ska applicera redan på måndag när jag kommer till barngruppen: att ge barnen den dokumentationen som vi har gjort och helt enkelt lyssna efter vad barnen håller på att utforska och lära sig. Så genialt mitt i all sin enkelhet!
Hur många dagar är det kvar till nästa torsdag? Alldeles för många!
Jag fylls av värme, glädje och lycka bara jag tänker på henne och detta vårt första möte, för fastän hon inte vet vem jag är så påverkar hennes ord mig, jag känner mig sedd! Orden träffar mitt i magen, hjärtat, hjärnan gör allt för att hålla sig kall och kritisk. Jag tänker att jag måste vara kritisk och bilda mig en egen uppfattning om vad hon säger om vad som sker, om jag sväljer allt utan att reflektera så blir det nya den enda sanningen och var finns då uttrymmet för olikheterna?
Herre gud! Inte visste jag att en "liten kurs" på högskolan skulle väcka så mycket tankar och reflektioner hos mig?!?! Jag lyfter varje gång!
Delar av Pernillas föreläsning handlade om projekt. Hon pratade om något som jag direkt tar till mig i mitt arbete och som jag ska applicera redan på måndag när jag kommer till barngruppen: att ge barnen den dokumentationen som vi har gjort och helt enkelt lyssna efter vad barnen håller på att utforska och lära sig. Så genialt mitt i all sin enkelhet!
Hur många dagar är det kvar till nästa torsdag? Alldeles för många!
Möte med Mia
...handlade om pedagogisk dokumentation. Det har surrat mycket i mitt huvud kring pedagogisk dokumentation, inte bara för att det ingår som en del i kursen som Atelierista utan för att vi använder oss mycket av det i vårt dagliga arbete.
Min upplevelse är att alla har en egen bild om vad pedagogisk dokumentation är och vad det innebär och frågan är hur långt vi har kommit i dessa reflektioner och diskussioner?
I mitt yrke har jag förmånen att göra lärandebesök inom olika verksamheter; förskolor, grundskolor och gymnasieskolor. Här möter jag pedagoger som diskuterar detta mycket, jag ser också olika sätt att dokumentera och får ta del av olika dokumentationer.
Min undran har alltid rört sig kring: vad är pedagogisk dokumentation och vad är dokumentation? Vad skiljer de olika begreppen. När övergår den från att vara en dokumentation till att bli en pedagogisk dokumentation?
Jag fick inga svar av Mias föreläsning och är inte detta som är så underbart?! Att inte få något svar utan att det får fortsätta snurra i mitt huvud några varv till innan jag landar i vad det är för mig, för att sedan möta mina kollegor och upptäcka att vi måste vända ännu en gång!
Det har gått nästan två veckor sedan föreläsningen, nu har det snurrat några varv till i mitt huvud, jag har reflekterat med min kollega ytterligare några varv.
Min reflektion är att i samma stund som jag plockar fram den dokumentationen som jag gjort (vare sig det rör sig om digitala bilder, anteckningar över en observation, en filmsekvens mm), lägger det på bordet och bjuder in kollegor eller barnen så blir det en pedagogisk dokumentation. Reflektionen kring vad vi ser tillsammans, vad barnet/ barnen försöker lära sig och vilka utmaningar som födds ur dessa reflektioner är "produkten" som vi kallar: pedagogisk dokumentation. Jag tänker att det också är viktigt att vi får ner våra gemensamma reflektioner på papper för att vi ska kunna komma ihåg hur vi tänkte, när vi tänkte det inför nästa gång vi tillsammans ska reflektera över det nya som har skett.
Min upplevelse är att alla har en egen bild om vad pedagogisk dokumentation är och vad det innebär och frågan är hur långt vi har kommit i dessa reflektioner och diskussioner?
I mitt yrke har jag förmånen att göra lärandebesök inom olika verksamheter; förskolor, grundskolor och gymnasieskolor. Här möter jag pedagoger som diskuterar detta mycket, jag ser också olika sätt att dokumentera och får ta del av olika dokumentationer.
Min undran har alltid rört sig kring: vad är pedagogisk dokumentation och vad är dokumentation? Vad skiljer de olika begreppen. När övergår den från att vara en dokumentation till att bli en pedagogisk dokumentation?
Jag fick inga svar av Mias föreläsning och är inte detta som är så underbart?! Att inte få något svar utan att det får fortsätta snurra i mitt huvud några varv till innan jag landar i vad det är för mig, för att sedan möta mina kollegor och upptäcka att vi måste vända ännu en gång!
Det har gått nästan två veckor sedan föreläsningen, nu har det snurrat några varv till i mitt huvud, jag har reflekterat med min kollega ytterligare några varv.
Min reflektion är att i samma stund som jag plockar fram den dokumentationen som jag gjort (vare sig det rör sig om digitala bilder, anteckningar över en observation, en filmsekvens mm), lägger det på bordet och bjuder in kollegor eller barnen så blir det en pedagogisk dokumentation. Reflektionen kring vad vi ser tillsammans, vad barnet/ barnen försöker lära sig och vilka utmaningar som födds ur dessa reflektioner är "produkten" som vi kallar: pedagogisk dokumentation. Jag tänker att det också är viktigt att vi får ner våra gemensamma reflektioner på papper för att vi ska kunna komma ihåg hur vi tänkte, när vi tänkte det inför nästa gång vi tillsammans ska reflektera över det nya som har skett.
fredag 4 november 2011
Möte med Tarja
Jag är en sådan som i första anblicken kan verka spontan, klämkäck (usch! vad jag hatar det ordet) fast egentligen är jag en mycket reflekterande varelse som är nyfiken och ifrågasättande. Därför så är jag inte lättköp och emellanåt lite misstänksam, mao komplicerad som alla andra!
Jag har hört mycket om Tarja Häikiö och vilken föreläsare hon är och... ja you name it! Superlativerna har haglat från höger och vänster, så jag var både nyfiken och misstänksam när jag förra torsdagen bänkade mig för att lyssna på Tarja.
Jag måste erkänna: de överdrev inte jag är SÅLD!
Temat för kvällen var "Barnens estetiska lärprocesser". Tarja utgick från Reggios filosofi, värdegrund som delvis grundar sig på Vygotskijs tankar, att: All mål för undervisning är Kärlek! Kärlek är den sammanbindande kraft i samhället! och visst är det en mycket vacker tanke som i all sin enkelhet innehåller så många humaniska aspekter.
Min reflektion är att om kärlek är den sammanbindande kraften så är demokratin den vägen som vi måste gå för att kunna nå dit.
Jag som vuxen är inte viktigare än barnet, barnets åsikter och tankar är lika mycket värda som den vuxnes och den vuxen finns i förskolan och skolan för barnets skull. Detta medför i sin tur att jag måste vara bered att frånsäga mig makten för att kunna möta barnet som jämlikt. Betyder detta då att jag automatiskt frånsäger mig mitt pedagogiska ledarskap? Jag tänker att det inte behöver vara så, en pedagogisk ledare är en medkonstruktör som försöker förstå vad barnet håller på att lära sig för att kunna ställa frågor som leder barnet vidare i sin lärprocess. I brist på en pedagogisk ledare kan det poppa upp andra ledare i en barngrupp som kanske inte har den demokratiska värdegrunden och kan förtrycka i stället för att frigöra. Återigen kommer jag till medvetenheten, jag måste i alla lägen vara medveten om vad jag gör, hur jag gör när jag gör det!
Jag har hört mycket om Tarja Häikiö och vilken föreläsare hon är och... ja you name it! Superlativerna har haglat från höger och vänster, så jag var både nyfiken och misstänksam när jag förra torsdagen bänkade mig för att lyssna på Tarja.
Jag måste erkänna: de överdrev inte jag är SÅLD!
Temat för kvällen var "Barnens estetiska lärprocesser". Tarja utgick från Reggios filosofi, värdegrund som delvis grundar sig på Vygotskijs tankar, att: All mål för undervisning är Kärlek! Kärlek är den sammanbindande kraft i samhället! och visst är det en mycket vacker tanke som i all sin enkelhet innehåller så många humaniska aspekter.
Min reflektion är att om kärlek är den sammanbindande kraften så är demokratin den vägen som vi måste gå för att kunna nå dit.
Jag som vuxen är inte viktigare än barnet, barnets åsikter och tankar är lika mycket värda som den vuxnes och den vuxen finns i förskolan och skolan för barnets skull. Detta medför i sin tur att jag måste vara bered att frånsäga mig makten för att kunna möta barnet som jämlikt. Betyder detta då att jag automatiskt frånsäger mig mitt pedagogiska ledarskap? Jag tänker att det inte behöver vara så, en pedagogisk ledare är en medkonstruktör som försöker förstå vad barnet håller på att lära sig för att kunna ställa frågor som leder barnet vidare i sin lärprocess. I brist på en pedagogisk ledare kan det poppa upp andra ledare i en barngrupp som kanske inte har den demokratiska värdegrunden och kan förtrycka i stället för att frigöra. Återigen kommer jag till medvetenheten, jag måste i alla lägen vara medveten om vad jag gör, hur jag gör när jag gör det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)