Makten

Makt detta eviga lilla ordet som följer mig...
Tänker på det som Fabbi sade... Vi vuxna har stor makt, barnen har gett oss förtroendet att fördela makten. Det förpliktigar oss att ta vårt ansvar!

Möte med Cristian Fabbi

Två och en halv dagar av inspiration med en inspirerande pedagog ... jag kunde bara skriva detta och sedan känna mig rätt nöjd... och det skulle kunna vara ett inlägg på Twitter. Men jag Twittrar inte, jag kvittrar som en fågel och spinner som en katt och känner mig rätt nöjd.

Många tankar och reflektioner har jag fått med mig, försöker bringa reda i dem.

Mycket i början handlade om filosofin, grunden i Reggio. En filosofi som vilar på demokratins grunder. Demokrati och delaktighet genomsyrar hela verksamheten. Verksamhet som utgår ifrån barnens nyfikenhet. Verksamhet som bygger på pedagogernas genuina intresse och tro på det kompetenta barnet.
Det kompetenta barnet kräver kompetenta, reflekterande, nyfikna pedagoger som söker kunskap.

Reggio kallas ofta för lyssnandets pedagogik. Vad är grunden för demokratin? Jo, lyssnandet, kan du inte lyssna på dina vänner, dina kollegor hur ska du då kunna vara lyhörd för andras tankar och åsikter?

När jag lyssnar på Cristian, när jag hör frågorna som kommer upp från kollegorna runt om i salen, landar jag osökt till detta som jag alltid landar i: makten! Makten, ständigt denna makt ... finns det någon motsättning i demokrati och makt? 

Det är intressant att höra Cristian ge oss sin definition på demokratin. Han menar att: Demokrati betyder inte att vi alla måste tycka samma. Demokrati betyder "governo del popolo", alltså folkstyre... hm... tänker jag, om vi har detta som utgångspunkt tänker oss att förskolan är ett samhälle så har vi, barn och pedagoger, makten tillsammans... intressant... vilken utmaning!