Efter Fredrik Gunves senaste föreläsning, som handlade om "Samtidskonst", har frågan blivit mer och mer aktuellt: Vad är konst? Vilka kriterier avgör för att något ska kallas för konst? Vilka parametrar används för att något ska övergå från att vara hantverk till att bli konst? Dessa frågor har snurrat i mitt huvud sedan dess.
Säga vad man vill men jag kan ju inte ändra på vad "di lärde" har tänkt kring konst. Jag kan ha en egen åsikt medan konstnären har en egen tanke om det han/hon har gjort.
Till frågan: Hur kan ett konstprojekt med barn se ut? Ska jag försöka belysa det nedan med hjälp av ett projekt som vi gjorde i vår förskola.
Senaste stora projektet på Torget och Ateljén kallade vi "Gaudís ödla - ett matematikprojekt i förskolan".
Projektet föddes en fredag förmiddag på Torget. Startskottet var en kommentar från torgetpedagogen om att bygget liknade något som själva Gaudí skulle ha skapat... Detta räckte för att barnen skulle bli nyfikna på den katalanska arkitekten. Barnen googlade och skrev ut många bilder på de olika byggnader som Gaudí skapat i Barcelona.
Intressanta reflektioner följde, varpå ateljeristan undrade: "Tror ni vi skulle kunna göra en sådan ödla på vår förskola?" Flera barn började då reflektera över material som skulle vara lämpligt. När de har kommit fram till vad de skulle kunna använda utbrister ett av barnen: "Vi har ett projekt!"
Det var otroligt intressant att följa barnens process, från första tanken och vidare genom det konkreta arbetet. Allt dokumenterades med en digitalkamera. Vi, ateljeristan och torgetpedagogen, reflekterade över materialet, det vi såg i arbetet och det vi såg på bilderna. Vi försökte se barnens lärprocess, vad de var på gång att lära sig. Vår subjektiva bild var att vi trodde oss se mycket matematik i barnens lärprocesser.
Barnen gjorde en ritning, de kom överens om att ödlan skulle vara 26 meter lång, och att den skulle vara i hönsnät och papier-maché. Under arbetet med ritningen kunde vi tydligt se hur barnen undersökte dimensioner och proportioner. Genom att jämföra upptäckte barnen att allt är relationellt. De mätte, 26 meter visade sig vara tre penslar och 5 pennor lång.
Ett barn fick idén att ytterligare göra jämförelser: Ödlan skulle mätas i relation till barnen som skulle bygga den för att se hur stor den skulle bli "på riktigt", som barnen uttryckte det. Barnen jämförde sig med skissen och med varandra. Tillsammans kom de fram till att ödlan måste vara lika lång som MP (ett av barnen i pilotgruppen!)
Barnen lägger olika markörer, tofflor, mössor mm då de mäter
Vi såg att barnen resonerade om numerära och rumsliga relationer. Genom att använda kända föremål så som pennor, tofflor penslar, sig själva mm kom de på olika strategier för att förstå längd.
Under tiden kretsade pedagogernas tankar kring frågan: Vad är matematik?
Enligt Camilla Björklund, forskare och författaren till boken "Bland bollar och klossar", innebär matematik att observera och koda likheter och olikheter i omvärlden. Matematik är ett sätt att skapa förståelse hur saker och ting relaterar till varandra.
Detta tyckte vi oss se då barnen mätte ödlan, då barnen mätte sig själva i relation till ödlan. Vi tyckte oss också se att barnens egen förståelse och samspel med varandra utvecklade deras matematiska tänkande.
Vilken roll spelade vi vuxna för att denna lärprocess skulle ske? Vi skapade struktur för att processen skulle starta. Genom att skapa miljöer på förskolan ger vi barnen möjlighet att utforska. De meningsfulla sociala sammanhangen vi ger barnen skapar förutsättningar för lärande i form av problem och frågeställningar.
Barnens hypoteser prövas och tillsammans når de en ny nuvarande förståelse som ställer ytterligare nya hypoteser som måste prövas och omprövas.
Barnen blev stolta över arbetet och resultatet. De upptäckte att papier-maché är hållbar till en viss gräns. Nu vill de göra en i betong. Förra våren byggde vi en damm i betong, deras erfarenhet säger att betong är stark som sten, men det är ett annat projekt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar