Lera och ljud?

Kan de verkligen kombineras? Jag måste erkänna att jag fick en smula ångest då jag visste att vi skulle jobba med lera, prestation? Ja, allt gammalt bagage som jag går och bär på flimrar förbi mina ögon. Denna kurs hjälper mig att lämpa av lite av ryggsäcken.

Om jag var trött när jag kom till HDK så var den som bortblåst när vi satte igång med kvällens projekt, att leta ljud. Jag tänker att jag har lite svårt att följa instruktioner och var tvungen att fråga min fiffiga kompis, som jag skulle samarbeta med, om jag hade förstått uppdraget. När jag förvisade mig om att så var fallet så insåg jag att detta kunde vara den lättaste delen! I det läget finns det för mig två saker att göra, fly eller slänga mig nerför stupet! Jag valde det senare...

Vi lyssnade på varandras ljud, för att forma leran medans vi blundade. Det slog mig hur fingrarna kan känna, skapa en form utifrån ett ljud. Jag kunde "se" ljudbilderna och när jag väl tittade på vad jag åstadkommit så var det rätt så exakt vad jag tänkt att det skulle bli.

Det var fascinerande att lyssna på de andras reflektioner då vi gick igenom uppgiften, vilka olika känslor och olika tankar som kom upp utifrån samma uppgift.

När vi väl var klara fick vi fyra och fyra sätta upp våra små skulpturer till ett. Wow! Vilken dynamik i gruppen!

Vår skulptur blev en berättelse om riddare och drakar. De andras fick mina tankar att associera till rymdlandskap, kring Stjärnornas Krig. Märkligt hur min hjärna vill förstå, vill hitta en mening med uppgiften!

Måste konst föreställa något tänker jag, måste det finnas en mening med konst? Mina tankar går tillbaka till Konst Binnealen och de skulpturer och installationerna där. Jag tänker att konst ska beröra, väcka tankar och känslor...