Torsdag igen

..och denna gången träffas vi hos Susanne, Rudedammsgatans förskola avdelningen Rödluvan.
Vi är några ateljeristor, som ska diskutera Ateljeristans roll och hur vi kan använda konst som inspiration i barngruppen.

Ateljeristans roll
Om vi tror, enligt Vygoskijs teorier, att utveckling sker i samspel med omgivningen oberoende av en idividuell process är det intressant att reflektera över vilken roll ateljeristan spelar i Ateljén.

Hur mycket input kan jag ge ett barn och barngruppen utan att styra och hur mycket kan jag styra utan att påverka? Kan jag styra utan att påverka? Påverkar jag om jag talar om hur man använder ett material? Finns det någon motsättning i styrning och frihet?
Jag tänker att det som krävs av mig i min roll som ateljerista är medvetenhet. Medvetenhet om när jag kan och ska gå in med input till det skapande barnet och när jag ska dra mig tillbaka för att barnet ska kunna fortsätta sin egen lärprocess. Det krävs medvetenhet i hur jag ska utmana lärprocessen och att göra  barnet medveten om den.

Hur kan konst inspirera arbetet i ateliern?

Vi reflekterade kring installationerna på Konstbinnealen och hur vi kunde använda oss av den i barngruppen. Vi pratade också om hur man samtalar om konst med barn; finns det något rätt eller fel? Hur introducerar vi ett konstverk och en konstnär?

I mitt arbete på Torget inspirerar jag barnen i deras konstruktionslek genom vackra bilder om olika kända byggnader, vackra torger och läckra stadsbilder. När jag sitter med dem i deras lek samtalar jag om dessa fotografier och jag ser att detta inspirerar barnen i deras konstruktionslekar. Tornen blir högre, byggnader större och dukar jag fram ytterligare material, som vanligtvis inte används i byggsyfte, blir byggnader ytterligare utsmyckade. Jag tänker att på samma sätt kan jag använda mig av böcker, målningar, tavlor, konst som inspirationskälla i Ateljén. Syftet är inte att prestera, utan att väcka lusten att skapa!