Uppgiften var, i all sin enkelhet, tänkvärt och stimulerande; i grupper om två eller tre skulle vi gå runt, titta på installationerna och samtala kring det vi såg.
Detta var första gången som jag verkligen stannade upp och funderade över vad jag såg och det slår mig i denna stund, då jag skriver, att jag egentligen bara har betraktat konst som något vackert eller inte vackert. Denna gång krävdes det lite mer...
Hur kan man beskriva i 3-5 ord vilka känslor som ett verk väcker hos mig som betraktare? Det var inte så svårt när jag väl släppte prestationen och bara var i varandet!
Konstintstallationen av Wim Botha, sydafrikansk konstnär, var det som fångade mig mest. Botha hade använt sig av frigolit, han bara skar i den helt förutsättningslös, utan att tanke på att det skulle bli något och hur märkligt det än kan låta så hittade jag en massa olika skulpturer i dessa installationer som var så vackra! Den största fick mig att tänka på jungfru Maria med Jesus i famnen, en annan en ståtlig enhörning. Några fick mig att tänka på fåglar, andra på islossning, helt plötsligt befann jag mig mitt i ett hav av is som fick tankarna att vandra till miljöförstöring och den globala uppvärmningen!
Den indiska konstnären Reena Saini Kallat hade använt sig av kablar, kretskort, chip och små högtalare i sin installation. Elkablarna var formade till en världskarta, där andra kablar som var formade som taggtrådar band ihop olika världsdelar med varandra. Märkliga ljud strömmade ur dessa högtalare, en känsla av att bli iaktagen kom över mig. Jag kan välja att se detta konstverket på många olika sätt och min omelbara reaktion var: tortyr! Förtryck! Diktatur! Handelsavtal som förtrycker!
Konstnärerna har sin egen agenda då de skapar sina verk. Jag som betraktare får ta till mig deras verk hur jag vill, jag bestämmer. Jag tänker att för en konstnär så spelar det mindre roll vad som händer i mig när jag ställs inför verket.
Jag tänker att det måste vara förödande för en konstnär att inte väcka tankar, känslor och hur jag än tänker och tycker så är det viktigaste att ha "sett"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar